hgranath

Det här med att skriva egen musik, det har sina toppar och dalar. Ibland går det hur bra som helst och fingrarna flyger fram över tangentbordet och skapar texter av bara farten. Orden och meningarna flyter ihop med varandra och bildar ett sammanhang, och du blir nöjd. Meningar du kan relatera till och/eller har upplevt bildar en vers och sedan en brygga följt av en klämkäck refräng. Inspirationen flödar och du får ett hyfsat bra slutresultat som kanske inte är helt perfekt i dina ögon men som ändå är helt genomförbart att framföra inför en liten skara människor. Sen har det som sagt sina dalar. Då du inte kommer någon vart alls och kan vara så i några veckor, månader eller rent ut sagt år. Just nu står det still. Ingen motivation, ingen inspiration. Ska skriva ett stycke till min sånglektion med deadline nästa tisdag. "Hanna, du kan väl skriva en låt som på något sätt handlar om hösten. Gula, röda löv? I E-moll eller A-dur." Jodå, lätt som en plätt tänkte jag, men nej. Sen är det ju det här med att vara självkritisk. Min specialitet.