hgranath

Nu var det äntligen min tur att säga hejdå till tid av plugg, redovisningar och betygshets. Den 11 juni tog jag nämligen studenten! Nu är det min tur att flyga fritt, bestämma över min egen framtid och ge mig ut på livets hittills okända vägar, fånga dagen eller Carpe Diem som många väljer att uttrycka sig. Kanske är det bara jag som tycker att slutet på 13 års skoltid är väldigt sorgligt, och framförallt väldigt läskigt, eller vad säger ni? Jag har aldrig varit den som räknat ner och längtat efter studentdagen men när man väl var kommen var det fantastiskt roligt på alla sätt och vis. Så många känslor på en och samma gång, vilket resulterade i att jag som vanligt började gråta mitt i allt firande. Men till mitt försvar kan jag säga att lättnaden över att ha klarat av den senaste månadens jobbiga sluttentor var obeskrivlig. Nu gäller det bara att komma på vad jag ska hitta på nu när jag "äntligen" står på egna ben!