"Sweden! Not crying, laughing!"

Igår åkte vi på trekkingresa vilket började med en timmes biltur (minibuss) från hotellet. Vi var en liten grupp om åtta personer vilket var mycket trevligt. Det var vi två från Sverige, ett lite äldre par från Holland, två killar från Australien, som guiden kallade för "kangaroo's" under hela resan, och ett ungt par från Frankrike. Med oss hade vi en guide som pladdrade på ganska bra hela åkturen på hyfsat knagglig engelska och frågade ut oss om lite allt möjligt. Han lärde oss även att räkna på thailändska och siffrorna använde vi sedan i en siffersång till "Broder Jacob"-melodin. Han berättade också lite om sin kultur och om vad vi skulle tänka på inför de kommande stationerna vi skulle stanna på. Den första var elefantridning där vi två och två fick rida genom både djungel och flod i cirka 45 minuter.
 
Sedan bar det vidare upp i bergen där vi stannade till vid ett litet samhälle där det bodde ett stamfolk som livnärde sig på att väva sjalar och kläder, som var olika beroende på om man var gift eller ej, samt att odla och skörda ris. Det var spännande att se hur de levde och bodde, träffa människorna och att se hur hantverken kom till.
 

Vi vandrade en hel del under denna dag. Målet var att komma till ett vattenfall som tog oss cirka 50 minuter att nå fram till. Vägen dit var ett äventyr i sig kan man säga. Vi gick bland annat över rangliga broar ett par meter över floden. De saknade räcke på vissa ställen så det enda att förlita sig på var sin egen balansförmåga som på skakiga ben var en aning opålitlig. Jag fick lite svindel och tyckte inte alls det var roligt just då. När det gäller höjder får jag lite panik om jag inte känner att jag är helt säker, så utan säkerhetslina och med hala converse på fötterna hör jag guiden ropa "Sweden! Not crying, laughing!" från andra sidan floden. Det fick mig faktiskt att dra på smilbanden en aning. Måste dock poängtera att jag aldrig fällde en tår men mitt ogillande ansiktsuttryck talade väl för sig självt antar jag.

Vi gick även uppför och nedför berg samt upp och ned för ett flertal trappor och i värmen var det mycket jobbigare än vad man kan tänka sig.

 
Sista stoppet var "bamboo rafting" vilket var jättehäftigt! Vi satte oss fyra och fyra på flottar som tog oss nedför floden och dess många forsar. Det var lite synd att vi inte kunde ta med kameran på åkturen då det var en mycket fin miljö vi åkte genom men samtidigt skönt att lämna den i bilen då man uppskattade flodresan på ett annat sätt än om man hade sett den genom en kameralins. Till vår stora förvåning var det en man som stod vid flodkanten och förevigade vår tur, så när vi åkt färdigt kunde vi köpa fotot för 100 baht (cirka 20 kr) vilket vi såklart gjorde.
 
Slutsats: Rolig och spännande trekking som vi båda är glada över att vi hoppade på!
Kram,
Hanna
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0