Thinking out loud
Här ekar det tomt. Jag ska försöka sammanfatta de senaste veckorna för er, i korta drag. Kanske för den nyfikne, kanske mest för min egen skull.
Gått från heltidsjobb till heltidsjobb och jobbar numera mer än förut vilket är jättekul men även oerhört utmattande. Om jag jobbade 80-100 procent förut jobbar jag nu 110. Men vad gör det om hundra år. Så länge jag orkar är det absolut inget problem, tvärtom!
Har sökt utbildning och håller alla tummar jag har på att jag kommer bli antagen. Om så är fallet börjar jag studera redan i januari!
Ska flytta. Lämnar Surte och börja på ett nytt livskapitel. Mycket spännande må jag säga även om det är en aning vemodigt att lämna platsen jag spenderat nästintill hela mitt liv på.
Började motionera och var ute och gick varje dag.. i en vecka.. Självdisciplin visade sig inte riktigt vara min starka sida.
Dragit på mig alla typer av förkylningsbaciller man kan tänka sig och de vägarar försvinna. Har därför tänkt vitaminboosta min kropp fram till årsskiftet, om inte längre. Om inte det hjälper vet jag ej vad mer man kan göra. Hoppas dock att ett övermänskligt apelsinintag inte har någon negativ effekt, det återstår att se.
Tog tåget till studentstaden Skövde med Linnéa som sällskap och hälsade på Rebecka som numera bor där på heltid. Myshelg deluxe! Har även hunnit träffa andra fantastiska vänner, gamla som relativt nya, fikat, varit på bio samt avnjutit tapas och vin tills klockan plötsligt visade halv två på natten.
Vad jag ska göra hädanefter är att jobba tills jag inte längre kan stå på benen samt försöka hitta på saker som gör det ändlösa höstmörkret snäppet ljusare.
Ha det bäst!
20140913
Sommarens sista smak
Ur arkivet
Chasing the sinking sun
Jag är Hanna
Googlar inspiration. Bilder och citat, ja allt. Vill skriva någonting djupt och publicera någonting fint, men ingenting kommer till mig. Som i allt annat jag gör har jag en gnutta prestationsångest, till och med när det kommer till att skriva ett simpelt blogginlägg som detta. Viljan att leverera på topp leder oftast till att jag inte skriver någonting alls eller att jag skriver och sedan raderar. Samma gäller även foton och som ni kanske förstått i tidigare texter har detta även präglat mina skolår - både på gott och ont.
Jag vill vara mer personlig här men vet inte om jag vågar. Jag ger det ett försök.
Mitt självförtroende är någonting jag jobbat med år efter år och jag har alltid brytt mig lite för mycket om vad andra tycker och tänker om det jag gör och tycker. Vad spelar det egentligen för roll hur de resonerar? Det är obetydligt. Jag är den jag är och kommer alltid vara och att överanalysera varenda detalj är för det mesta enbart onödigt. Det har jag lärt mig nu. Men det är svårt att tänka bort ibland.
Under den senaste tiden har jag växt som person. Jag tar för mig mer och jag vågar slänga mig ut för kanten utan att riktigt veta hur långt det är till marken och i vilket tillstånd jag kommer att landa. Jag vågar ta risker. Jag har jobbat med mitt självförtroende och har, som de flesta kommenterat, gjort en väldig resa. Från att vara den tystlåtna och osäkra tjej som hellre suttit tyst och lyssnat på de andra samtala framför att slänga sig in i diskussioner till att arbeta inom yrken som kräver självmedvetenhet och stor social kompetens har jag kommit en lång bit på vägen, ja nästan i mål. Jag är inte längre samma person som jag var för några år sedan och det glädjer mig. Man skulle kunna säga att jag är en bättre version av mig själv, om man nu får lov att uttrycka sig på det viset. Jag tror på mig själv på ett sätt som jag tidigare aldrig helhjärtat gjort och jag är stark. Självklart kan jag som alla falla tillbaka, jag är ju trots allt bara människa, och känna mig obekväm och väldigt sårbar i vissa situationer men jag reser mig igen, mer medveten om vem jag är och medveten om vem jag vill vara.
SINCERELY YOURS
Insta Lately
Blommor i håret & galning bakom ratten
Throwback - Sunday night market
Artistic Spring
Still alive but I'm barely breathing
Kram på er, mina trogna krigare