Nu är det jul igen
Denna helg bestämde jag mig för att vara hemma och kurera mig. Ett ganska bra beslut vill jag lova, men trots att jag under natten sov cirka 14 timmar vaknade jag mer förkyld än någonsin. Just my luck. Jag hoppas verkligen att det förvinner snart och att jag blir helt frisk. Kommer knappt ihåg hur det känns.

Imorgon är det första advent och då ska vi äntligen julpynta här hemma. Det är något av det mysigaste jag vet. Dessutom börjar julkalendern imorgon och det är tillåtet att äta choklad även på vardagarna. För att öka mysfaktorn lite extra ska jag även träffa en kompis på stan över en välbehövd fika och jag har dessutom tänkt införskaffa de första julklapparna. Eller i varje fall få lite inspiration till vad man skulle kunna köpa.
Har förresten äntligen beställt en bikini och går nu mest runt och väntar på att den ska dimpa ner i brevlådan. Hoppas för guds skull att den passar, för nu är det nära!
Julmys i förtid


Throwback - Vinter 2012


Wait for tomorrow, you'll be alright


Throwback - Thailand 2012





Bättre sent än aldrig

Lite mörkare, lite rödare, lite bättre


Time for some change

Trött & sentimental

Long time no see. Har noll inspiration just nu som ni kanske har märkt, eller åtminstone kunnat lista ut, då jag inte skrivit på ett tag. Har haft annat för mig och inte hunnit helt enkelt. Dessutom är jag fruktansvärt trött de få stunder jag inte har någonting för mig. Jag misstänker att jag fortfarande bär på någon typ av virus i kroppen vilket resulterar i att jag på min lediga tid inte orkar lyfta ett finger. Har dock nyligen kommit igång med träning igen vilket jag tror kan hjälpa mig att hålla mig frisk. Eller jag hoppas i varje fall på det.
I veckan besökte jag min gamla gymnasieskola då musiklärarna hade konsert. Jag har inte varit där sedan studentdagen vilket gjorde mig en aning sentimental. Att återigen gå genom korridorerna man vandrade varje dag och träffa de lärare som under tre år stöttat och hjälpt mig var en känsla jag har svårt att sätta ord på. Helst av allt hade jag efter konsertens sista låt velat sätta mig på golvet och vägrat gå hem.. för jag saknar det. Jag saknar inte hetsplugg och betygsstress utan det är de vardagliga rutinerna och den sociala biten som fattas mig. Och självfallet även en daglig dos av musik. Är dock övertygad om att jag kommer hitta denna typ av trygghet igen. Men när är det endast tiden som får avgöra.